You have to make an effort!
Nej det var ett riktigt bra tag sen jag skrev. Skurken i detta är såklart allt plugg och nu är det inte långt kavr i Madrido, så det gäller att passa på att se stan och vara med människorna innan man sticker så då blir det inte så mycket framför datorn. Den senatse månaden har varit underbar. Min första månad som 18 år. Och det som har hänt håller jag för mig själv och mina vänner, så du som inte vet, det är en riktig förlust för dig, för det har hänt så sjuka, roliga, underbara, fantastiska, galna saker som du aldrig kommer få veta! Men nog om det.
Jag har valt att lägga allt bloggande på hyllan ett tag så får vi se om jag tar upp det sen igen, men men. Det har varit jättekul att ha en blogg, men vissar brinner för det merän andra, men jag hoppas att jag har fört lite lycka i livet med allt mitt skrivande ialla fall.
Jag kollade just in min systers blogg och läste en text som hon har skrivit. Denna text har hon och jag pratat mycket om då det handlar om en person som står oss väldigt nära, men tyvärr glider allt mer och mer ifrån oss.. Vad ska man säga, jag förändras, hon förändras, vi förändras, alla förändras och tiden går och det kommer aldrig kunna stoppas. But you have to make an effort!
Du har funnits där, redan innan jag existerade, Du har alltid funnits där, En förebild, eller som du hade valt att kalla det rolemodel. Ordet på ett språk du behärskar bättre än mitt. Var finns du egentligen nu? You made the transform that I just imagine would happend. You of all! Jag vet inte längre vem du är. Eller fel, jag vet vem du var och vad du är, men lever du i den verkliga världen. Såpbubblan som du blåser blir större. Likt ett barn vill du behålla den för evigt. Det ville jag en gång i tiden med, men då ville jag behålla själva bubblan, låta den flyga och sedan komma tillbaka. Du vill ha den kvar hela tiden. DU vill att den förvandlas till världen. Världen du och jag lever i.
Jag vet att jag inte är den enda. Den enda som inte förstår dig, inte den enda som inte vet vad som hänt. Det är du som skall symbolisera det starka och trygga, kärleken och det sanna. Kriterier som jag vet att du har uppfyllt, men åren var 1990 någonting.. men nu? Lever du för framtiden? Lever du för något annat.
Im sick of it, and Im trying to reach you, but it seems that you dont wont to listen... You just want to speak your plans.
Jag var något från dig, av kärlek, nu är jag något själv. Hör du när jag ropar? För jag hör inte dina svar. Min irritation att vara i samma rum som dig växer sig starkare. I ärlighetens namn, nej jag känner inte igen dig!
Ta mig tillbaka till 1990 någonting, då det fortfarande fanns någon vid ditt namn, det jag kallar dig. Någon som du.
Jag vill bara skrapa bort ytan.
Som sagt, det här är allt för mig för den här gången, men jag kommer ta upp bloggandet igen i framtiden, frågan är bara när.
Dagens låt: Train: Hey Soul Sister
Bye bye
B
Jag har valt att lägga allt bloggande på hyllan ett tag så får vi se om jag tar upp det sen igen, men men. Det har varit jättekul att ha en blogg, men vissar brinner för det merän andra, men jag hoppas att jag har fört lite lycka i livet med allt mitt skrivande ialla fall.
Jag kollade just in min systers blogg och läste en text som hon har skrivit. Denna text har hon och jag pratat mycket om då det handlar om en person som står oss väldigt nära, men tyvärr glider allt mer och mer ifrån oss.. Vad ska man säga, jag förändras, hon förändras, vi förändras, alla förändras och tiden går och det kommer aldrig kunna stoppas. But you have to make an effort!
1990 någonting, då som nu? Hör du när jag ropar.
Människor.Livstid.Förändringar.Bra?.Dåligt?.Oigenkännlig.Så nära. Så långt borta. Livet. Nu.Då.Vem är du nu?. Vem var du egentligen då? Vad skall jag kalla dig? Vill du kännas vid ditt namn? 1990någonting. 1989 året för mångas frihet. Min entré till världen. Min relation med dig. Vi var ett. Vi har varit ett. Jag trodde vi skulle vara det hela våra liv.Du har funnits där, redan innan jag existerade, Du har alltid funnits där, En förebild, eller som du hade valt att kalla det rolemodel. Ordet på ett språk du behärskar bättre än mitt. Var finns du egentligen nu? You made the transform that I just imagine would happend. You of all! Jag vet inte längre vem du är. Eller fel, jag vet vem du var och vad du är, men lever du i den verkliga världen. Såpbubblan som du blåser blir större. Likt ett barn vill du behålla den för evigt. Det ville jag en gång i tiden med, men då ville jag behålla själva bubblan, låta den flyga och sedan komma tillbaka. Du vill ha den kvar hela tiden. DU vill att den förvandlas till världen. Världen du och jag lever i.
Jag vet att jag inte är den enda. Den enda som inte förstår dig, inte den enda som inte vet vad som hänt. Det är du som skall symbolisera det starka och trygga, kärleken och det sanna. Kriterier som jag vet att du har uppfyllt, men åren var 1990 någonting.. men nu? Lever du för framtiden? Lever du för något annat.
Im sick of it, and Im trying to reach you, but it seems that you dont wont to listen... You just want to speak your plans.
Jag var något från dig, av kärlek, nu är jag något själv. Hör du när jag ropar? För jag hör inte dina svar. Min irritation att vara i samma rum som dig växer sig starkare. I ärlighetens namn, nej jag känner inte igen dig!
Ta mig tillbaka till 1990 någonting, då det fortfarande fanns någon vid ditt namn, det jag kallar dig. Någon som du.
Jag vill bara skrapa bort ytan.
Som sagt, det här är allt för mig för den här gången, men jag kommer ta upp bloggandet igen i framtiden, frågan är bara när.
Dagens låt: Train: Hey Soul Sister
Bye bye
B
